Dan Josefsson artiklar & blogg

Besparingarna på SVT talar för att ledningen befinner sig i en identitetskris.
Nu är det dags att SVT får chefer som står upp för samhällsjournalistiken och gapskrattar åt reklamkanalernas jakt på unga tittare.
Det skriver i dag frilansjournalisten Dan Josefsson.

Så var det dags igen. SVT skär djupt i samhällsjournalistiken. "Dokument utifrån" läggs ned. Det innebär att vi tittare förlorar en ström av djuplodande dokumentärer från hela världen (på SVT:s hemsida finns listan över vad som sänts sedan 2001, det är imponerande läsning).
Utrikesdokumentärerna - bland den mest kvalificerade tevejournalistik som existerar - saknar alltså från och med nu en självklar plats i SVT:s tablå. En dold effekt av nedläggningen är att svenska journalister och filmare som vill producera dokumentärer med internationell finansiering inte längre kan få det helt nödvändiga stödet av SVT. Hela den fördjupande omvärldsbevakningen ska alltså produceras utomlands, för att sedan inte ens köpas in av SVT.
Samtidigt läggs samhällsprogrammet "Faktum" ner utan att ersättas av något program alls. Och nyhetsprogrammen får kraftigt bantade budgetar.
För pengarna som sparas ska SVT producera en såpa.

Jag tror att det vi ser är effekten av en djup och långvarig identitetskris hos SVT:s ledning. Man förstår inte vad det är för exklusiv verksamhet man är satt att driva.
När jag talar med journalistkollegor från till exempel USA är de gröna av avund inför SVT och Sveriges Radio. I USA och de allra flesta andra länder är det överordnade syftet med nästan all journalistik att smuggla ut reklam för tvättmedel och bilar till tittarna.
Programmen blir därefter.

Det för demokratin livsviktiga offentliga samtalet - hela poängen med journalistiken - måste stryka på foten för hårt mallade produktioner skapade för att tilltala ett så brett tvärsnitt av befolkningen som möjligt. Det är i praktiken reklamköparna som styr den mesta så kallade journalistik som produceras här i världen.
Men inte i Sverige. Mina amerikanska kollegor konstaterar storögt att journalister här tack vare public service tillåts vara just journalister, utan att behöva snegla på annonsörernas behov.
Tittarsiffrorna är helt enkelt inte avgörande, licensfinansieringen befriar journalistiken och gör det möjligt att producera och köpa in också sådant som är smalt och livsviktigt att visa. Detta är en makalös lyx som väcker avund.

Men SVT:s ledning har märkvärdigt svårt att värdesätta denna exklusivitet.
Sedan många år lider ledningen av en fixering vid att locka unga tittare. Det är ingen lätt uppgift, alla vet att folk mellan 20 och 30 har viktigare saker för sig än att titta på tv. Vilket är ett jätteproblem för tevekanaler som lever på annonspengar, unga människor är en köpstark grupp. Man måste helt enkelt locka dessa ovilliga tittare till apparaten för att inte gå omkull.
SVT har inte det här problemet. Man gör ju program för alla som betalar licensen, oavsett ålder. Så här står det i inledningen till SVT:s egen "strategi mot 2012":
"I en allt mer kommersialiserad medievärld är det
viktigt att det finns ett fritt, icke-kommersiellt medieföretag utan vinstsyfte, vars enda uppdrag är att producera och distribuera kvalitetstelevision till alla i Sverige - oavsett ålder, bakgrund eller bostadsort."

Ändå vet alla som haft att göra med SVT att hetsen att nå unga tittare är lika stor där som på någon reklamkanal.
Oavsett vad man påstår i sina programförklaringar försöker SVT-ledningen alltså göra program för en tittargrupp som inte har tid att titta, i stället för att göra tv för alla dem som faktiskt vill ha den kvalificerade journalistik som reklamkanalerna aldrig kommer att kunna leverera.
SVT:s hållning kan tyckas obegriplig eftersom dess intäkter ju inte ökar med antalet unga tittare. Det är licensfinansieringens hela poäng.
För att förstå SVT-ledningen måste vi därför söka psykologiska förklaringar: Det handlar om en identitetskris.
Den nuvarande ledningen tycks faktiskt - hur orimligt det än låter - i djupet av sitt hjärta skämmas för att SVT inte fungerar som TV3 och TV4. Och det håller ju bara inte.

SVT behöver en ledning som full av stolthet och lust fokuserar på den för demokratin helt livsviktiga samhällsjournalistiken. En ledning som gapskrattar åt hur TV3, TV4 och Kanal 5 tvingas slåss om unga tittare som inte vill titta. En ledning som med fog skryter med att SVT gör de viktigaste teveprogrammen i Sverige och världen.
Kort sagt en teveledning som inte bara talar om fri television, utan som förmår befria sig själv från de krav och konventioner som hör hemma i reklamkanalerna och bara där.
En sådan ledning hade aldrig snuddat vid tanken att lägga ned ett program som "Dokument utifrån".
När ska styrelsen reagera?

Dan Josefsson är frilansjournalist. På midsommarafton får han eventuellt barn. Han rekommenderar boken "George W. Reinfeldt" av Brian Palmer som sommarläsning.